tisdag 31 mars 2009

Om att vara kortväxt.

Jag minns än idag den otroliga glädje jag kände när jag gick i 4:an och med mina 135 cm ett tag var längst av alla tjejer i klassen.

En månad senare var jag det inte.

(Numera är även jag längre än 135 cm)
Upplagd av kl.
Etiketter: ,

1 kommentar:

  1. sara1 april 2009 kl. 23:36

    jag var alltid den korta tjejen, den som ständigt fick sitta längst fram på skolfotona. nu har jag vuxit ikapp.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)