torsdag 29 april 2010

Jag spelade Betapet...

Men hade inga bra brickor så jag bestämde mig för att byta ut samtliga 7 och vad hände? Jo, mina 7 nya brickor kastades ut i just den ordning som skärmdumpen så tydligt visar!!!

Man liksom... bara... känner... usch... fy... Tänkte, att nog borde väl ändå killarna och tjejerna som programmerat spelet ha tänkt på att blockera vissa bokstavsföljder? Jag menar, det här borde ju heller inte få dyka upp t.ex:

smlag
blle
ftta
onnera
blöj
smik
brlnmren
pettng

Jag menar, det är inte ok helt enkelt! Blir nog till att skicka ett besviket e-mail till killarna och tjejerna på Betapet det här.

Heter förresten Snuffles om någon vill spela någon gång!

måndag 26 april 2010

Fröken E designar för hotell!

De rycker i mig, uppdragsgivarna! Är det inte Sydsvenskan så är det Skånetrafiken eller någon annan som behöver en liten touch av Fröken E's formidabla sinne för skönhet och estetik. Design och så vidare. Nu senast var det ett av stans tjusigare hotell som önskade en liten "make over", bl.a fick jag äran att re-designa deras trista namnskylt de hade på hotellets framsida, eller hotellets "ansikte" som hotelldirektören envisades med att kalla det. Så efter en del research och en väl tilltagen budget satte jag mig ner och började skissa i Photoshop.

Jag tänkte på olika nyckelord som hotelldirektören hade nämnt för mig under vårt möte. "Lyx". "Flärd". "Storstad". "2010". "Originellt". "Kvalité". "Fingertoppskänsla". "Komfort". Say no more, tänkte jag vidareledes, och hamnade i det där konstnärliga ruset. Den här gången gick det snabbare än vanligt, kanske för att jag börjat få rutin på det här med frilans nu, kanske också för att jag redan från dag 1 hade en ganska tydlig bild av hur jag ville gestalta hotellets "ansikte". Så efter ett par svettiga timmar framför datorn var det bara att skicka iväg beställningen till närmsta skyltmakeri och voilá - nu sitter den "jäklar-i-min-låda" på husväggen och bara glänser.

Jag vart verkligen helnöjd!


Vart ska'ru?



måndag 19 april 2010

Glädjande!

Idag kom The Radio Dept.'s nya album Clinging To A Scheme äntligen ut på Spotify!

Tror tyvärr inte att jag får något mer gjort idag på jobbet, ärligt talat.

Update.

Har fortfarande inte fått något gjort på jobbet.

Inte ett dugg!

Aaaah...!

Min chef är fast på Mallis så idag kommer det inte bli mycket gjort här på kontoret kan jag säga!

Har t.ex läst morgontidningen, bloggsurfat, gjort vårspellista på Spotify, putsat min telefon (iPhone 3G), stretchat och gjort fruktsallad. Klockan är nu 10 och jag har inte ens öppnat min To Do-list för dagen!

Som sagt.

Idag blir det inte mycket gjort här på kontoret!

söndag 18 april 2010

Sköna söndag.


Finns det något härligare än att komma hem från en vårig söndagspromenad och upptäcka att någon i huset har balkongdörren öppen och spelar Monica Zetterlund ut mot gatan?

I think not.

fredag 16 april 2010

Olika slags kollegor, som pratar för mycket.

Min kollega här på jobbet, han den norska som pratar så mycket, han pratar verkligen jättemycket. Han brukar kika in här en gång om dagen ungefär, och han nöjer sig inte med ett "Hej". Trots att jag stirrar in i min datorskärm och verkar upptagen så kommer det alltid någon följdkommentar, om vad som helst egentligen. Jag behöver inte ens titta upp, pratet kommer av sig själv, per automatik. Jag vill ju inte verka otrevlig (fastän jag är det), så efter en stund tittar jag trots min motvilja upp och då, då ser jag hur han tar det. Steget. Steget in här i rummet. Han håller på att värma upp. Känner inte av läget, bara kör på. I värsta fall tar han ytterligare ett steg. Närmar sig stolen som står mellan honom och mig. Innan man hinner reagera har han slagit sig till ro i stolen. Pratar på. Pratar pratar pratar. Då är det bara att resignera, släppa det man håller på med och stelt luta sig tillbaka. "Lyssna". Humma. "Jaså, jaha", "Ja just det", "Nähä?".

Sen är det alltid han som avrundar. Man har inte en ärlig chans!

Ofta ser jag honom mingla runt här för att hitta någon han kan prata till, inte med, och så ser man honom stanna till hos någon annan stackare och prata prata prata. Ibland äter han banan samtidigt.

Har en tjej här på jobbet som också pratar väldigt mycket. Ni vet typen som inte lyssnar överhuvudtaget på någon annan, och som fortsätter prata trots att man går därifrån. Som säger en sak, och sen liksom själv fyller i det hon precis har sagt och det låter ungefär såhär:

Jag: Hej
Hon: Hej! Ja idag var det kallt du!
Jag: Ja, verkligen!
Hon: Näääe men du vet, jag har ju på mig både tjocktröja och långkalsonger idag. Höll på att frysa ihjäl imorse när jag vaknade. Och hästarna måste ju skötas om, så ut i stallet och ta hand om dem.
Jag: Jaså
Hon: Bla bla bla bla bla bla bla bla etc.

Det hon själv fyller på börjar alltid med "Nääääe...", precis som fotbollsspelare som blir intervjuade, ni vet.

Gah!

Själv är jag en sån som kanske pratar för lite. Gör jag pratmänniskorna nervösa? Framkallar jag den där egenskapen hos vissa, för att jag verkar vara en bra lyssnare, när jag i själva verket tänker på helt andra saker och då i synnerhet på hur jobbig den där pratande människan är?

Jag är rådvill.

*Suck*

torsdag 15 april 2010

Sköna ord från 80-talet.

Har en del sköningar som går på repeat i skallen, ord och fraser som jag så ofta det går försöker klämma in på ett naturligt sätt i mitt vardagliga språk. Som t.ex dessa:

Gimmick!

Brallor!

Alla tiders!

Finemang!


Modeakuten.

Hjälp!

Hela vintern har jag enbart klätt mig för att hålla värmen, inte stilen, så nu när det är vår osv har jag helt tappat bort min egna, personliga klädstil. Vem är jag? Hur ska jag klä mig? Hur vill jag klä mig?

Ok, vi utgår från vad jag tycker om:

Glass
Udda tavlor
Roliga djur
Elektronisk musik
Koltrasten
Våren

Bl.a

Det här tycker jag inte om:

Svamp
Gröt
Glassen Sandwich
Vissa växter
Lady GaGa
P3's låtlistor
Quiltat


Nä, inte blev då jag klokare av det.

"Mode" är svårt!

onsdag 14 april 2010

Inte jag inte.

Gick på stan idag. Folk är som tokiga! Går i shorts och linne, utan jacka. Tunna koftor och små sjalar som fladdrar i vinden.

Inte jag inte.

Vinterjacka.
Halsduk.
Mössa.

Tänker inte ta ut nåt i förskott!

Våren 2010's låt tror jag minsann.



Mjauuu...

torsdag 8 april 2010

Fröken E testar konstnärliga uttryck.

Har sedan en tid tillbaka ägnat mig lite åt olika uttrycksformer. Bl.a olika slags "slam", Poetry och Word etc. Har även testat dragracing, Kama Sutra, gospel, parkour, bonsai mm mm. Men inget har liksom känns rätt, inget har känts "Fröken E". Ja, ni fattar. Så hörde jag talas om den där Konstrundan på Österlen, och som av en ren slump hade jag 30 kg lera hemma som bara låg och skräpade. "Perfekt!" tänkte jag, "Kanske kan jag kränga nåt på Konstrundan!" tänkte jag vidare, och satte igång att skapa. Så småningom började lägenheten fyllas av kantiga små sköldpaddor, sneda indiangubbar, knubbiga björnungar och dylikt i lera. Det blev liksom inte särskilt bra, om jag ska vara ärlig. Men så en dag så bara kom det över mig, inspirationen. Det var som att mina händer togs över av högre makter, och fingrarna kramade rask ihop de sista lerklumparna, knogarna knådade leran likt en saftig bulldeg och jag befann mig som i.. trance. Efter vad som kändes som ett helt dygn vaknade jag ur min trance, och framför mig stod... Konstverket. Det som jag hade skapat med mina bara händer. Kanske med lite hjälp från ovan.

Jag kallar mitt konstverk:

"Tjejankan".




"Tjejankan" är ej till salu.

onsdag 7 april 2010

Hjälp!

Satt här och började tänka på min kropp.

Det här har den:

1. Pollenallergi

2. Synfel

3. Laktosintolerans

4. PMS


*Suck*



Att snart fylla 30.

Igår damp det ner ett brev från Sydsvenskan ang. att jag fyller jämnt nu i vår. Om man ville medverka i tidningen och göra Sydsvenskans läsare uppmärksamma på att man faktiskt finns, så kunde man fylla i formuläret, bifoga ett foto, och skicka in.

Längst ner i brevet stod det att om man inte ville medverka i tidningen så behövde man inte meddela dem detta på något vis, utan då var det bara att kasta brevet, och jag tänker på alla upprörda människor som tidigare kastat sig på luren och ringt Sydsvenskan i ren panik för att inte behöva ställa upp. Människor som nervöst vankat av och an med brevet i sin hand, våndats, lidit. "Hur gör jag, hur gör jag?!".

Haha, människor!