Då luktar det ju så gott från asfalten och man vill liksom bara stå nånstans på en gata i ett undanskymt hörn och insupa doften av vår som sakta stiger upp från marken men hur konstigt skulle inte det se ut om jag, en ung kvinna, stod i ett undanskymt hörn och liksom sniffade lite för mig själv? Hur länge skulle jag få stå där ensam utan att bli tilltalad av någon snubbe eller gubbe och känna mig lite obekväm och inse att rätten till ensamhet i staden är männens och inte kvinnornas? Så det blir nog inget med det, jag får helt enkelt ha fönstret på glänt och hoppas att lite doft hinner slinka in hemma hos mig innan den far vidare ut i atmosfären.(Det skulle bli ett gulligt litet inlägg om dofter och våren men så kom den verklighet jag är lite smårädd för ikapp så då blev det såhär.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar