Att vara slapp.

Jag är så slapp att jag nästan skäms lite när jag tänker på det. Trivs så väldigt bra med det här nya att inte göra nånting särskilt nu faktiskt! Jobba två dagar i veckan och sedan ägna de resterande dagarna åt sköna vårpromenader, kärlek, parkhäng, bokläsning, Internet, dricka öl, träna, hushållsarbete, självstudier mm. Antar att en del människor inte är gjorda för att vara instängda på en arbetsplats och "arbeta" 8 timmar om dagen, 5 dagar i veckan, 235 dagar om året, i ungefär 45 år. Antar att en del människor behöver såna här pauser ibland så att de kan formulera nya tankar om framtiden och "slipa sina knivar".

Så bor jag ju också på Möllan, förresten. (Fast jag varken jonglerar, krustar eller trummar!)
Dessutom är jag ju 80-talist. Den, enligt nya rön, slappaste generationen hittills. Vilket jag verkligen inte tror på. Snarare en spännande generation som inte vill hänge hela sitt liv åt att arbeta bara för att det ska vara så. Som kanske hittar nya sätt att leva på. Bättre sätt.