
Annars har jag som sagt en hel del pollenallergi, jobbångest, pms och lite ditten och datten. (Det ÄR tuffa tider!)




Nu drar vi snart igång vårat oerhört efterlängtade Rastafariläger, äntligen!!! Den 19 maj träffas vi i rondellen Kristianstadsgatan/Södra Parkgatan där vi inledningsvis kommer ha lite "lära-känna-varandra-övningar" tillsammans med våra kunniga lägerledare som de senaste månaderna befunnit sig i rondellen för att förbereda årets läger. Det kommer bjudas på en hel del trevliga överraskningar från vår påhittiga stab! Ta med er tåliga kläder, tändstickor och något att sitta på. Har ni slagverksinstrument hemma så ta gärna med det också!
"Vill du smaka på min enorma, entrecôteliknande "köttabit"?", sa farbrorn och smällde av ett sånt där riktigt "slaktarleende" mot mig. "Oemotståndligt" tänkte jag, och sträckte fram handen för att ta en bit.
"Pappa pappa pappaaaa jag kaaaaan väl få ligga igen, snela voff voff sniff mmm...!!!"
Kera dagbok!
Då luktar det ju så gott från asfalten och man vill liksom bara stå nånstans på en gata i ett undanskymt hörn och insupa doften av vår som sakta stiger upp från marken men hur konstigt skulle inte det se ut om jag, en ung kvinna, stod i ett undanskymt hörn och liksom sniffade lite för mig själv? Hur länge skulle jag få stå där ensam utan att bli tilltalad av någon snubbe eller gubbe och känna mig lite obekväm och inse att rätten till ensamhet i staden är männens och inte kvinnornas? Så det blir nog inget med det, jag får helt enkelt ha fönstret på glänt och hoppas att lite doft hinner slinka in hemma hos mig innan den far vidare ut i atmosfären.
Jag är hemskt förtjust i att ta på saker som liksom prasslar, knastrar och frasar. På mitt jobb har vi t.ex. en liten korg med te i små prasslande styckeförpackningar (sjukt onödigt egentligen ur miljösynpunkt!) och ibland när ingen ser stoppar jag ner handen bland prasslet och sen myser jag en stund för mig själv.