Det där med att besöka offentliga toaletter som "befinner sig i rörelse", d.v.s toaletter på bussar, flygplan och tåg alltså... Jag drar mig in i det sista.
Vad är det som ter sig så skrämmande, varför måste jag nu sitta här och ignorera den där ilande känslan i magtrakten, den där känslan som betyder "gå och kissa gå och kissa gå och kissa gå och kissa"?
Till att börja med är det själva promenaden genom ett krängande tåg. Det är helt klart osäker mark. När man väl tagit sig fram till toalettdörren är det ibland inte säkert att lampan som indikerar upptaget fungerar. Man trycker ner handtaget, ja då har personen där inne glömt låsa!
Då känner man sig bra dum. Fast man inte gjort något fel.
Ibland är det kiss på golvet. Ibland är papperet slut. Ibland kommer någon och rycker i dörren och så visar det sig att man glömt låsa. DÅ känner man sig riktigt dum!
Ja, det här är verkligen något jag måste jobba på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar