Har sagt det förut och säger det igen: skånska kvinns är bestämda. Argsinta. Jag är rädd för dem. Undviker dem helst.
Var på Åhléns vid "Triangelen" idag. Stod vid kassan och väntade på att betala mina varor. Bakom mig stod två personer. En skånsk kvinna passerade plötsligt kön, pekade bort mot andra sidan av butiken mot en kassa man inte kan se och sa liksom i farten, högt och entonigt på skånska: "Det finns en kassa där borta också som är helt tom så man kan gå till den istället. Inte en människa där. Men ni kanske tycker om att stå i kö?" och så försvann hon bort bakom en hylla. Det fanns inte en tillstymmelse till "glimten i ögat" när hon sa den sista meningen. "Men ni kanske tycker om att stå i kö?". De två bakom mig började röra sig bortåt kassan den skånska kvinnan syftat på. Jag stod kvar. Tänkte inte göra som hon sa. Tänkte inte ge henne rätt. Det fanns något överlägset i hennes ton som retade mig. Liksom, "Jaså. Här står ni era jädra fjantar. Ser ut som idioter gör ni när ni står och bara väntar och väntar. Ni kan fara åt helvete allihopa - framförallt du med barnvagn och stor näsa.". Så kändes det.
Jaha. Och hur har er dag varit? Stött på några arga, skånska kvinns?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar