Ok så här var det. Jag råkade "hamna" på Moriskan i tron att det skulle vara juste "house music" där. En gång i min ungdom gillade jag nämligen "house music", och jag hoppades väl på någon slags flashback till den tiden. Inte helt oväntat visade det sig att "Housetåget" som det så fint hette snarare var ett slags "Wallmans" fast i trashigare kostym. Visserligen fanns det en elgitarrspelande man i page samt en permanentad saxofonist, men ändå. Jo, jag dansade, och "Som Jag Dansade" hörrni. Men det var ett fasligt "sjå" att försöka upprätthålla god min och inte vara dömande mot någon av de andra "houseälskarna". Samtidigt såg jag det hela som en intressant exkursion i främmande territorium, dvs "kidsens" land. Det gjorde nog mig enbart gott, så gammal som jag börjar bli.
På vägen hem därifrån mötte jag en kräkandes äldre herre, och då for tankarna runt må ni tro. "Vad är vi för ena, vi människor. Ung som gammal?!" Tänkte jag. Maila gärna om ni har ett svar på detta.
kom och dansa i vinylbaren ikväll, woo!
SvaraRadera