Henry, den femte.

Stötte på en riktigt skön lirare häromdagen när jag strosade omkring till synes helt utan mål i en av Malmös många parker. Han kallade sig "Henry". "Henry, den femte". Har'u en spänn? sa han, flera gånger. Eller sa och sa. Han praktiskt taget skrek åt mig. HAR'U EN SPÄNN?!?! HAR'U EN SPÄNN?!?! HAR'U EN SPÄNN?!?! HAR'U EN SPÄNN?!?!

Jag vart alldeles stel och visste inte vad jag skulle ta mig till. Fanns det någon i närheten som kunde komma till min undsättning? Där stod jag som sagt, i en av Malmös många parker, och blev hotad av en blåfotad fågel med taskig attityd. En rejält störig en! Till slut krafsade jag darrhänt fram en dammig femkrona ur jackfickan och kastade den mot fågeln som äntligen tystnade. Han vaggade arrogant fram till femkronan, tog upp den med näbben och räckte den till sin polare som stod snett bakom och agerade som någon slags väktarfågel. Sen harklade han sig högljutt, sträckte på halsen och tog ton.

I'm Henry the fifth I am!

Henry the fifth I am, I am!

Dobidobidooo.

Sen gick jag hem.