HAHA barn!

Jag var i Eslöv idag och gjorde ditten och datten. Bl a var jag i en matbutik och innan jag klev in där så noterade jag tre småkillar som höll på att greja och dona utanför entrén. Efter att jag hade gjort mina inköp och klev ut upptäckte jag vad de där tre småkillarna hade grejat och donat så med. Mitt framför fötterna på mig låg nämligen en blänkande 5-krona, men helt ensam var den inte. Runtom 5-kronan var nämligen ett långt, vitt papperssnöre knutet, och i ena änden av snöret satt som sagt myntet, och i den andra änden av snöret - som befann sig bakom husknuten ca 30 m bort - stod en av de där småkillarna och höll i för glatta livet. Inte nog med det, småkillarna var dessutom utrustade med walkie-talkies OCH en av dem stod beredd med mobiltelefonkameran, "väl dold" bakom en mindre snöhög.

Den perfekta kuppen!



Om det inte hade varit för ett par smärre detaljer:

- Så som att snöret de använde var tjockt och vitt, knutet runt myntet i fyra varv.

- Tre småkillar som står och härjar utanför en matbutik mitt på blanka dagen, när de i själva verket borde sitta framför varsin PC och spela datorspel? I don't think so. Osar fuffens på lång väg.

- Killen bakom snöhögen pratade jättehögt i sin walkie-talkie. Sa bl.a, mycket ivrig, "Nu kommer nån, nu kommer nån!!!".

- Jag har själv genomfört "plånbokstricket" ett antal gånger. (Dock... utan framgång).

Men ack så skojigt det var att få åskåda barn som faktiskt lekte, utomhus, och att det hederliga gamla "tricket" fortfarande genomförs, om än mindre raffinerat.

Ja se barn...

HAHA!

Salò.

The Masters.

The Madams.

The Children.

MEN GUD!

Det här vill jag verkligen uppleva.

Men:

Circle Of Mania

Circle Of Shit

Circle Of Tears

Circle Of Blood

What to choose??

Filmhelg! Nostalgi! Cool!

Ja jag tänker då defintivt inte sätta min fot utanför dörren i helgen. Har ni hört, det ska ju bli jättekallt! Så jag ska ha ett nostalgiskt filmmaraton. Dessa filmer ska jag se:

Goonies.



Labyrinth

Better off dead
(Lika gärna död på svenska. Eh-he!)

Electric Dreams

Sugna på att komma och kolla? Första "rullen" drar jag nog igång imorgon, lördag, ca kl 14:00. Jag ställer mig som vanligt i fönstret och pekar, så att ni hittar.



Vi ses!

Kul!

Dagens lunch: Mando Steakhouse

Idag lunchade jag på Mando Steakhouse. Jag har länge varit sugen på att gå dit och "äta en bit". Tycker inredningskonceptet (helt inklätt i koppar!) känns härligt retro. Sen gillar jag ju kött också.

Öppet kök hade de dessutom! Där satt jag och spanade. Det friterades, grillades, garnerades, bongades, dressades osv. De verkade ha en härlig köksjargong! Den ena kocken var... låt oss säga som så här. Det finns ett litet "saying" ang. kockar, "Lita aldrig på en smal kock". Då lagar de troligtvis inte särskilt god mat. Kocken på Mando, Som Han Lagade! Han var j ä t t e s t o r! Jag kunde nästan inte låta bli att titta på honom, lite i smyg ni vet. Sneglade, under lugg. För han var snabb ska ni veta, rutinerad. Men återigen, j ä t t e s t o r.



Ja-happ...

Imorse.

Imorse när jag stod och väntade på bussen vid Möllevångstorget blev jag tragiskt nog vittne till en olycka mellan en äldre kvinna på cykel och en skåpbil från Samhall. Jag är inte riktigt klar över vem som hade gjort ett lagbrott, men faktum är att jag tror att damen på cykel försökte sig på en "rövare" och hinna över vägen trots att det just blivit rött. Vägbanan var täckt av snö och hon cyklade så långsamt att hon nästan stod still. Jag antar att hon var så koncentrerad på att forcera snöblasket att hon inte tog någon notis om skåpbilen som kom från vänster i sakta mak. Lyckligtvis träffade skåpbilen endast hennes cykel, men hon - och här sviker mitt minne troligtvis pga ett lättare chocktillstånd - kan ha ramlat av. Jag är som sagt inte helt klar över detta.

Vad jag däremot är mycket klar över, är hur jag sekunden innan det sker och då det slår mig ATT det kommer ske, är att jag i halvt paniktillstånd utbrister "MEN GUD!".

Men. Gud.

Ja, det är verkligen så jag säger. Högt! I busskuren stod för tillfället en tonårstjej till vänster, och en tonårskille till höger. Ingen, ingen, reagerade på det vi bevittnade. Det vara bara jag som reagerade. Och hur reagerade jag? Genom att utropa "GUD".



Ja, jösses.

Boktips med Fröken E!

Denna gång vill jag tipsa om den spännande äventyrsboken Kalle Ankas stora skattjakt. Författaren heter Walt Disney.

Den här boken innehåller inte mindre än 10 st otroligt nervkittlande historier. Den röda tråden är att det är äventyrliga historier, med spänning, oväntade vändningar, elaka skurkar, resor över hela jorden mm mm. Som läsare får man bl.a färdas till Loch Duch i Skottland där vi får möta ett musikaliskt men sorgset sjöodjur, Ushuaia i Sydamerika, Grönland där Kalle och knattarna gör mammutfynd mm mm. Det är helt enkelt en bok fullspäckad med olika äventyrliga historier!


Huvudkaraktärerna är Kalle Anka, Knatte, Fnatte, Tjatte, och Farbror Joakim. Kalle Anka är en ganska hetsig typ som ofta hamnar i trubbel. Han är en riktig otursanka! Knatte, Fnatte och Tjatte är tre nyfikna små ankkillar som gärna kommer till Kalles undsättning. Farbror Joakim är en gniden typ som gärna skor sig på andra, och han skyr inga medel för att tjäna pengar att fylla sin pengabinge med. Tillsammans råkar de ut för en mängd äventyr i denna bok!


Analys
Jag tycker att det var ett bra urval av historier i boken. Det var en lagom mix av exotiska länder, farliga djur, utomjordingar, förhistoriska djur, klantiga skurkar, helsnurriga förväxlingar mm mm. Man hann liksom aldrig tröttna. Jag läste ut boken på ungefär en vecka, och under den veckan lärde jag mig både det ena och det andra om vår värld. För det är just vad W. Disney är så känd för som författare, det här att han inte bara underhåller men även utbildar, och liksom guidar oss nyfikna läsare ut i vårt ogreppbara kosmos, denna obegripliga omvärld vi kallar "vårt hem". Ja nu blev det kanske lite väl djupt där, men jag tycker faktiskt att den här boken kräver ett litet "djupdyk".

Boken är helt klart läsvärd och fylld av fina teckningar som på ett smart sätt ackompanjerar texten i pratbubblorna. Man hänger med bra då rutorna ligger i en logisk ordning, och det är alltid tacksamt. Sen gillar jag att boken är så "tung", man känner sig liksom alltid lite smartare när man läser en bok som är "tung"!

Som sagt, en jättebra äventyrsbok som jag tyckte mycket om att läsa.

Nästa gång tipsar jag om en killbok.

Hörrni!!!

Har ni märkt att det är ljusare ute, har ni märkt det, har ni, har ni??? Ååå det är så härligt, håller ni inte med? Snart är våren här! Snart åker jag till New York! Hurra!

(Fått en hel påse Skittles här på jobbet av min kollega som är glad idag. Skittles är gott! Mest gillar jag de lila, de som smakar "Grape")

Hihi!!!

(Sockerchock)

Misstänker att min kollega är på lite dåligt humör...

Funderar på om jag ska köra armhåleprutten eller skicka något roligt youtube-klipp...

Vad säger ni, "analogt" eller digitalt?

Svara snabbt för det är jobbigt med sura människor!!!

Fröken E's känsla för bilar.

Åh det är så löjligt vanligt att tjejer och kvinnor är bilrädda och knappt vågar köra någonstans trots att de har körkort och troligen är fantastiska bilförare (till skillnad från alla pojkar mellan 18-40, samt 60-100 år - de har sin bilkörarprimetime i 20 år ungefär - nä'rå, ni kör jättebra ni med!). Det är så tråkigt att tillhöra en av dessa rädda tjejer. Jag har kört bil tre gånger i Malmö och jag har bott här sen 2003. Det är inte coolt. Första gången jag körde var till havet och det gick bra för det var på kvällen. Andra gången skulle jag just till att byta körfält på Nobelvägen när en jättesnabb bil med en arg man i tutade ilsket eftersom jag glömde att kolla döda vinkeln - oops. Tredje gången körde jag till Veberöd med ett släp efter att vi varit på världens bästa loppis och köpt stora och många saker som krävde hyrning av släp samt tillbakafärd.

Tre gånger alltså.

När jag bodde i Falun på 90-talet körde jag bil hela tiden. Ett tag var det nästan det enda jag gjorde! Jag körde till och med till skolan varje dag trots att den bara låg en kilometer från min lägenhet... Haha!

Inte coolt.



Då vet ni!

Det där med kassar...

Asså, ni vet när man har en kasse fylld med prylar. Kan vara mat, gymkläder, bollar, kontorsmaterial etc. Så har man kanske packat sin kasse och ska bara ställa ner den på golvet för att t.ex klä på sig eller gå på toaletten eller vad som helst. Vad händer då? Alltså, ni vet. Jodå. Vad händer med den där kassen som man ställer ner på golvet, och lutar mot en vägg så att den inte ska välta. Vad händer? Jo. DEN VÄLTER! Den välter. 9 gånger av 10 har jag valt att luta kassen åt fel håll, så att den tyngre sidan, den som orsakar vältandet, helt enkelt inte hamnar mot väggen. Icke!

Tyngdlagen?

- Ja?

Jag förbannar dig!

Bild på mina nya "dojjer" var önskade!

Ja här står jag i vardagsrummet och poserar med mina nya "dojjer". Ett stort tack till killarna på Trés Bien Shop - ni har förgyllt min skosamling!

HAHA vilken idiot min granne är!

Hahaha, ja ett riktigt praktarsel faktiskt, jajjemän!

(Ja, nu lyssnar han på någon slags techno däruppe. T e c h n o. Ee-he...)

Omröstningen är avslutad!

Det blev ett rungande "JA!" i omröstningen "Ska jag köpa de där dojjerna för 1750 pix?". Ett stort tack till alla 5 som var med och röstade! Jag blir alltid lika förbluffad över hur många läsare den här j-a bloggen trots allt har. Det är tack vare ER som jag orkar hålla på, det ska ni veta. Utan er vore jag ingenting, ingenting!!!

Så igår gick jag, i enlighet med omröstningsresultatet, till Trés Bien Shop där "dojjerna" fanns till försäljning. 1750 kr stod det på prislappen, vilket var reapriset efter sänkningen med 30%. Ett enda par fanns det kvar, dessutom i min storlek, vilket jag ser som ett tecken från ovan.

Då jag satte mig ner för att prova "dojjerna" såg jag hur killen i butiken drog bort vinyltexten "30%" från väggen, gick iväg, kom tillbaka med ny vinyltext vilken han fäste på samma ställe.
Jag trodde inte mina ögon. "Vad skådar jag?" tänkte jag för mig själv. "Vad skådar jag?", samtidigt som jag gnuggade mig i ögonen och skakade diskret på huvudet, skrockandes. Helt plötsligt stod det 50% istället för futtiga 30%! 50%!

Skorna satt som gjutet på mina fossingar, och då de istället kostade ringa 1400 kr så kunde jag ju inte inte köpa "dojjerna". Sagt och gjort, nu står de här i hallen och vänjer sig vid den nya omgivningen. Här är ju inte lika fint som på Trés Bien Shop, men jag hoppas att de snart känner sig hemma i mitt modesta bo.

Fel män på fel plats.

Så kan det gå!

Fröken E har blivit med husdjur!

Visste ni att det finns flera tusen olika, skojiga "gadgets" att använda på sig blogg? Flera tusen!

Jag välkomnar, och detta är bara början, "The Daily Puppy". Flera miljoner hundvalpar kommer under den närmaste tiden närvara på min blogg. Är det inte magi - så vet jag inte vad det är.

Voff! Viff!

Fröken E behöver er hjälp!

Ska jag köpa skorna eller ej? Vänligen besvara frågan i undersökningen bredvid ----->>>

Fröken E tjänar storkovan.

Jag har nu testat en ny grej i ett par dagar. En grej som jag kommer spara tusenlappar på! Jag har nämligen börjat använda mina engångslinser i TVÅ dagar istället för en. Med tanke på att ett års förbrukning kostar orimliga 3641 kr kommer jag alltså tjäna 1820,50 kr på min nya "grej"!!! Det innebär alltså att jag kan rättfärdiga ett skoköp för 1750 kr. Det gör det. Jajje. Jajjemän. Fast det känns ju ändå inte helt rätt...

Eller...?

Ska jag....?

Nä...

JO!

Nä.

Eller...?

Jobbskvaller.

Idag fick jag veta att en kollega kommit ut ur garderoben!

Jag blev så glad för hans skull att jag blev alldeles tårögd.

För egentligen har jag aldrig gillat honom särskilt mycket.

Tycker att han kan vara ganska jobbig. Lite tjatig liksom. Dryg nästan.

Men nu, nu känner jag något helt annat för honom.

Nån slags stolthet, beundran nästan.

Ja jag vet inte.

Han är ju fortfarande en ganska jobbig typ.

Och norsk.

Vad gör egentligen Fröken E en måndagkväll?

How To Make a Homemade Lie Detector on Howcast

Inge' särskilt. Sitter bara och löder fast några transistorer och resistorer på ett kretskort som jag sedan ska montera i min silverlåda vilken sedermera ska bli min alldeles egna lilla lögndetektor.

Så, inge' särskilt alltså!

Boktips med Fröken E!

Denna gång vill jag tipsa om en bok som heter Män som hatar kvinnor. Författaren är relativt okänd och heter Stig Larsson. Nej förlåt, StiEg Larsson. Han är död. Detta är en ganska "smal" bok som nog aldrig kommer få något direkt genombrott, om jag får sia in i framtiden.


Boken handlar om en journalist som heter Mikael Blomkvist som ska lösa ett fall med en flicka som försvann för en herrans massa år sedan. På sitt lilla äventyr stöter han på en cool tjej, Lisbeth Salander. Hon är datorhacker, bisexuell, mystisk, mm. De får bl.a tillsammans bo i en kall stuga på en ö och försöka luska ut vart flickan, Harriet, tog vägen. Blev hon mördad, och av vem, isåfall?

Utan att avslöja för mycket kan jag ändå säga att Harriet lever, bor i Australien och att det var hennes bror Martin som var "wacky tobacky". Boken slutar alltså väl, tack och lov.

Sen händer det en massa andra saker också, men det är invecklat och inget man klarar av i ett blogginlägg.


Analys
Boken är liten och behändig i formatet, ca 10,9 (bredd) x 17,7 (längd) cm. Lagomt om man t.ex reser mycket, är trångbodd, eller såvidareledes.

Själva handlingen tyckte jag var jättespännande, man blev ömsom rädd, ömsom upprörd, ömsom fundersam. Man slets alltså mellan flera känslolägen, och hela tiden var det "full fräs". Det var många personer att hålla reda på, till slut var det så många olika namn i skallen att det nästan blev jobbigt. Men det blev bättre sen, när man liksom "nött" in namnen. En bra blandning av action, mystik, intimitet, dator. Sen tyckte jag att Lisbeth var cool, som sagt.

Helt klart läsvärd!


I nästa boktips kommer jag tipsa om en äventyrsbok.

Fyndat på mellandagsrean!

"Slanade" runt på stan idag, och som jag shoppade! Finns det något bättre än mellandagsrean, jag bara undrar...?

Jag är helt färdig!

Det bästa är ändå när man kommer hem helt utmattad och radar upp alla fynd på bordet framför sig, och så tittar man på sakerna, en efter en. Uppifrån och ner. Ja, man liksom gnider handflatorna mot varandra och gottar sig riktigt ordentligt. Alltid upptäcker man någon pryl som man glömt bort i all sin shoppingiver. "Ja just ja, snigelljuslyktan i keramik!" eller "Aha, safariglasen!" - härligt!



Fast jag har i ärlighetens namn redan tröttnat på skiten. Krafsa ihop ett e-mail om du är intresserad av att köpa't: profanera(a)gmail.com

Fröken E praktiserar på Skånetrafiken!

Från den ena arbetsplatsen till den andra. Den här veckan har jag som sagt fått äran att praktisera på Skånetrafiken, det var verkligen jättekul! Allra skojigast var att dekorera bussarna med reklamaffischer från alla möjliga företag. Den här affischen från företaget "xtravaganza" fick jag i uppdrag att sätta upp på ett bra ställe, och titta vad fint det ble...



Ah.



Nästa vecka får ni höra vad jag har gjort på min nästa praktikplats!!!

PREMIÄR: Nu blir det boktips med Fröken E!

Jag har läst en jättebra bok som hette: Lille-Mus, och den härliga röda jordgubben och den stora hungriga björnen. Författare är Don och Audrey Wood. Illustratören heter också Don Wood, lustigt nog!

Boken handlar om en liten, liten mus som en dag hittar en härlig och röd jordgubbe.


Vad den lilla, lilla musen verkar ha glömt bort, är att det i skogen alldeles intill bor en stor björn som bara älskar jordgubbar! Björnen kommer göra allt i sin makt för att komma åt den lille musens jordgubbe. Det får bara inte ske!


Sen får man följa hur den lille, lille musen försöker gömma jordgubben på lite olika sätt. En gång sätter han på lösmustasch och låtsasglasögon på jordgubben. En annan gång lägger han över en stor duk så inte jordgubben syns!

Analys
Hela tiden känner man en överhängande närvaro, den stora björnen kan komma när som helst och här tycker jag att både illustratören och författarna gjort ett kanonjobb som verkligen fått till den där känslan. Ja, man läser liksom boken lite på spänn, lite med ögon i nacken kan man säga. Som läsare slits man mellan två känslolägen. Dels den pirrande glädjen över att Lille-Mus hittat en sån smaskig jordgubbe. Man känner faktiskt att man är riktigt glad för musens skull.

Men sen är det som sagt den här oron man känner, orosmolnet, d.v.s björnen. Om man ska gå ytterligare ner på djupet, och nu ska jag försöka att inte använda för "svåra" ord här för jag vet att många läsare tycker att bloggen blir för "tungläst" då, men jag skulle ändå vilja säga att det är lite av en kamp mellan det goda och det onda. Ett ganska klassiskt författargrepp, som gör sig speciellt bra i just denna historia.

Utan att avslöja för mycket, så kan jag ändå säga, att det slutar väl!

Snipp, snapp, slut, så var Fröken E's boktips slut.

I nästa boktips kommer jag tipsa om en deckare.

Nu blir det frågestund med Fröken E! Igen!

Hur lång är du då?

164 cm.

Vahettere... Hur lång är du då?

164 cm, jag sa ju precis det...

Ok.

Va? Va' sa'ru? Va?

- Ööö va? Va' sa'ru för nå'? Va? Inte vara här, här hos er? Jag ska "dra"? Har jag gjort nåt fel? "Stökat ner!", "Ställt till med förtret!", "Varit till ett jävla besvär!"? Vem? Jag? Nänä vänta nu lite här. Bad inte ni mig att anordna den här försäljningen på er gräsmatta, gjorde inte ni det? Var det inte ni som ringde mig, mitt i natten, och sa åt mig att komma hit "ögonaböj" för att hjälpa er? För övrigt, om jag inte minns helt fel, så sa ni även att det fanns både våfflor, läskedryck, tagliatelle, ägg och kaffe till försäljning, och att det bara var att komma hit? Vilket jag också gjorde, trots att det var långt över läggdags och alldeles beckmörkt ute. Var det inte ni som gjorde det, var det inte det, va?!



Va, inte? Säkert? Helt säkert? 100%?

Hoppsan.

Då får jag väl be så mycket om ursäkt. Hemskt ledsen, hemskt. Sånt kan ju hända även den bäste. Inte sant? Jag tar bara med mig de här våfflorna och kilar hemåt.

Inte ta med våfflorna? "Pysa på direkten"?

Ok.

En enkelbiljett till tropisk hetta, bländande sol och blekfeta skandinaver, tack!

Pearl Royal - Coconut Water

Finns t.ex på Asien Trading (vid Möllevångstorget) i en behändig plastförpackning snarlik en äkta kokosnöt.

"Smaskens"!

Nu verkar det ha lugnat ner sig här på gatan. Ja, med bussen alltså.

När det brann i mitt hus.

En gång bodde jag i ett niovåningshus.

Längst ner.

En gång brann det i en lägenhet högst upp.

Då fick jag lov att flytta ur min lägenhet i två veckor pga saneringsarbete.

Gud så sur jag var på pappskallen som orsakat branden.

Mest för att jag var tvungen att bo hos en kompis med en sanslöst trög katt som klöste mig i ansiktet när jag sov. Dessutom kunde kompisen inte somna utan att ha musik på så i flera nätter låg jag vaken och kämpade med den där katten samtidigt som Will Smith sjöng om att man var välkommen till Miami.


HAHA invisible bike är min favorit!

Rapport från Möllan.

Ja nu brinner det på en vind ett kvarter härifrån och gatan är avspärrad från båda håll. En lokalbuss står parkerad precis här utanför mitt hus och jag glor försiktigt ut genom persiennlamellerna PRECIS i samma stund som en ung man går förbi och möter min blick och flinar till.

Ja, då kände jag mig allt bra dum.

Gaaah! Nu backade bussen så att den är väldigt mycket utanför mina fönster och dessutom i exakt höjd som tillåter eventuella passagerare att se rätt in här när jag sitter och bloggar om det som håller på att hända utanför.

Jag hör folk som talar med varandra.

Återkommer med mer info inom kort!!!

Modefrågan.

Varför känns det så fel att ha en kofta utanpå en stickad tröja, även om tröjan i fråga är finstickad?

Tar stickat och stickat liksom ut varandra, vad blir det då?

Eller är det bara jag som är ute och cyklar nu igen kanske...

Minns ni förresten när det gick upp för en att det inte längre var OK att använda samma kläder varje dag i skolan, att man fick lov att "variera" sig.

Ja, annars var man ju äcklig menar jag.

God fortsättning, önskar Fröken E!

Se nu till att få riktigt mycket gjort i år.
Själv kommer jag ägna mig en hel del åt den allra
senaste trenden inom extremsport, hushållsparkour.
Glöm inte bort vart ni hörde det först!

(Sen ska jag visst knåpa ihop en bok också)

Vi ses?!?!

Haha Möllan-kollektiv, det finns så mycket glädje i dig!

Ååå Ica Möllan, det finns så mycket glädje i dig!

MItt 2009 i bilder - del 1

Varje bloggare av rang bör ju ha någon slags sammanfattning av det gångna året, och inte ska väl jag vara sämre än en sådan bloggare. Jag presenterar mitt 2009 i bilder.

Jag hittade en ful gubbe i parken.

Jag var på ett par musikkonserter. En del bra, andra inte.
Jag promenerade i parken, fotograferade "från höften".

Jag började blogga.

Jag var på Möllevångstorget.

MItt 2009 i bilder - del 2

Sen kom den äntligen, våren!

Jag blev alldeles till mig, här med leksaker.

Jag var vid en pir, vid havet, valde musik.

Jag var i Marieholm.

Jag njöt av gatukonst.

Jag var i Ystad.

Jag var bland djuren i Folkets Park.

Jag var vid Orsa Camping.

Jag tänkte på döden.

MItt 2009 i bilder - del 3

Jag åkte en del tåg.

Jag köpte ett armbandsur.

Jag var i Thailand.

Jag sökte ett jobb, och fick det.

Jag fick ett nytt skrivbord.

Jag läste tjejtidningar.

Jag komponerade ihop märkliga måltider.